Hyddor och hus

Det antyds ibland att alla hyddlämningar som påträffats i hela vårt avlånga land i själva verket är rotvältor. Det verkar helt enkelt finnas två sorters arkeologer, de som verkligen vet hur ett stenlyft eller en rot ser ut, och de som inte vet det.

Gråbrun silt anser att det är universitetens uppgift att erbjuda den blivande fältarkeologen denna kunskap och att det är hög tid att skriva en viktig, lång och teoretiskt mycket solid avhandling om rotarkeologi. Detta kommer att kräva sin forskare, med a) gedigen och väl dokumenterad akademisk bakgrund, b) åtskilliga vetenskapligt referee-bedömda artiklar i ryggen samt c) som åtminstone någon gång i vuxet liv varit i skogen.

Gråbrun silt tror förvisso inte att hyddlämningar egentligen är rotvältor. Däremot tror Gråbrun silt att man visst bott i rotvältor, både under förhistorisk och (se bildbevis) modern tid. Sannolikt är detta roten till missförstånden till en av dessa våra mest spännande fornlämningskategorier. Vi har börjat inventera och mäta in rotvältor av denna anledning, och under dessa studier träffat på människor som valt att bosätta sig i dem.

En ung rotvältsinneboende signalerar "fara!"
innan han kryper ner och lägger sig i grundvattnet

Åh vad vi vill gräva nu!

Vi är så taggade!
Vi går nästan av på mitten!
Nu suger det allt bra i grävtarmen!
Vi vill bara ut, ut, ut i det underbara regnet och snålblåsten och den allt mer överhängande tjälen och det tilltagande mörkret och bara påta påta påta i jorden med bara fingrar, och förfrysa alla små knän vi har och verkligen på riktigt garantera den där sköna reumatismen på ålderns höst när man ska få luta sig tillbaka och njuta pensionsfrukterna av ett långt, ekonomiskt stabilt och tillfredsställande yrkesliv.

Rädd på riktigt

Imorgon ska vi ut på avdelningsmöte. Isolerade från fastlandet. I två dygn. SMHI lovar storm. Stämningen på arbetsplatsen lovar också storm. Dela rum med folk man inte känner, kanske aldrig ville spendera tid med på fritiden egentligen och aldrig, aldrig någonsin, sitta fast på en ö med. Och jag som just läst Människohamn.

För första gången i mitt arkeologiska liv och jag rädd, på riktigt.
Återkommer förhoppningsvis efter örådet!

Otroligt men sant

Här gick man och trodde att dinosaurierna var utdöda, och så gick de och var anställda hos konkurrenterna! Det är inget annat än en vetenskaplig sensation att de fortfarande finns och är aktiva. Det är oerhört spännande att se hur de stöter bort yngre livsformer ur näringskedjan för sin egen överlevnad. Naturen upphör aldrig att förvåna!

Webstatistik

Okej!
Googlar man på "gråbrun silt" är vi på 4:e plats (efter 3 geotekniska rapporter från Skövde, Mölndal och Mariestad).
Googlar man på "gråbrun" finns en träff på 72:a plats (efter bla gråbrun kalksten, gråbrun honkatt, gråbrun Nikkalasoffa, gråbrun slåttergräsfjäril).
Googlar man på "silt" är vi inte ens topp 100.

In alles, det tar sig!

Spänning på kontoret

I lite mer än ett år har vi haft lite problem med våra Microsoft Office Word 2003-licenser. I ungefär tio månader försökte vi lösa problemet genom att hoppas på att det skulle försvinna av sig själv. Det fungerade inte. Sedan började vi ladda hem Windowsuppdateringar, men det hjälpte inte heller. Sedan försökte vi bygga om våra mallar, byta typsnitt, spara i alternativa format, ringa in problemfiler, problemtider, problemanvändare, problemdatorer, leta efter konflikterande program... vi försökte allt, till ingen nytta.

Som en absolut sista desperat åtgärd kontaktade vi vår IT-avdelning. De rådde oss att avinstallera våra arkeologiska databassystem och sluta använda nätverket. Vi känner nog alla att vi är lite hämmade i vårt arbete nu, inte bara för att våra rapporter försvinner spårlöst så fort man försöker spara dem. Tack och lov kan man fortfarande få tag i läroböcker om Word 2003 på eBay, eftersom online-support från Microsoft är under snabb avveckling.

Folk som heter

Bara för att man heter Koenigsegg måste man väl inte se ut som ett!? Eller?

Nu är det helg igen

Fan också.
Och jag som älskar att jobba.

Vi ska skaffa stämpelklocka!

Nu har våra chefer äntligen bestämt sig! Vi arkeologer ska få börja använda stämpelklocka på jobbet! Som vi har väntat! Det känns nyskapande, modigt och nästan ungdomligt vågat. Det kommer ju i princip garantera den framåtsträvande och effektiva kulturmiljövård som vi alltid siktat på i vår yrkesutövning. Det kommer att bli ett ovärderligt verktyg i verksamheten, ge oss en skarp konkurrensfördel gentemot våra bakåtsträvande konkurrenter och inte minst så kommer stämpelklockan hjälpa till att inspirera personalen, skapa en varm gruppsamhörighet och ett grundmurat förtroende för våra arbetsgivare.

Jag kan bara se fördelar med stämpelklockan, och om jag hade fått bestämma, hade vi infört en redan för flera år sedan.

Uppsnappat på Facebook

Ett frestande erbjudande för oss som till vardags är så upptagna av att bedöma odlingshorisonter, plocka mikrodebitage i podsoljord och revidera polygoner i ArcGIS.

Men att komprimera 30 dagars sexlust till en enda dag – det låter nästan farligt. Hur fjärmade från kroppsliga behov arkeologer än är, och det är vi ju (se bara på den så kallade "maten" vi tvingar i oss i fält, eller förhållandena under vilka vi uträttar våra så kallade "behov" i fältsituationer, eller den tid vi spenderar från att träffa så kallade "vanliga" människor kontra andra arkeologer eller det där folket som bor nära där vi drar våra schakt).

En väldigt udda TV-recension

Gråbrun silt vill ju inte verka världsfrånvänd, så det är på tiden att slänga in ett inlägg som visar att jag minsann bryr mig om annat än bifaciala spånfragment och sprutslagg (fortfarande ett av arkeologins mer kverulanta termer). Här kommer lite saxat från verkligheten.

Det här är en jättekonstig TV-recension av Niki Caros Oscarsnominerade drama Whale Rider från 2002.

Antingen är recensenten lite anarkistiskt lagd och passar på att ge stormedia en känga genom extraknäcket på tv-guide.nu, eller så försöker han/hon bara fylla ut text eftersom han/hon inte sett filmen eftersom han/hon a) inte tittar på film, eller b) tycker det roligaste som gjorts är American Pie och det mest spännande är Streetfighter med Muscles from Bruxelles.

Hårt tryck på mätutrustningen nu

Just nu är det stenhårt tryck på vår mätutrustning. Varenda GPS och totalstationspinal är ute i skog och mark tillsammans med arkeologerna. Vi har faktiskt varit tvungna att hyra in extrautrustning för att gå runt. Då har vi insett hur galet dyrt det är att hyra mätutrustning. Vi pratar tusenlappar, en massa, massa tusenlappar, även för den sketnaste lilla utredning. Så vi började diskutera hur man skulle kunna skära ner omkostnaderna, vilket ligger i allas intresse (utom de som hyr ut mätutrustning kanske).

Vi brainstormade så där skönt fritt som bara fältisar kan och när någon drog sig till minnes 1960 års stora tekniklandvinning Etch A Sketch visste vi alla att vi just hittat hem.

Här visas ett nyinmätt schakt från en viktig slutundersökning

Med Etch A Sketch kan man mäta in alla sorters anläggningar, linjepolygoner, undersökningsområden, ja till och med höjdkurvor. Om man bara inte skakar utrustningen är felmarginalen som regel en bra bit under 3 mm, något som totalstationsfanatikerna bara kan drömma om. Därtill kan redaktionen använda samma utrustning för kartproduktion i postproduktionen. Och man kan skriva mötesanteckningar på den, man kan klottra med den medan man pratar med arga exploatörer och man kan göra replikor på exempelvis böcker (och därmed göra kopiatorn överflödig!!).

Och för vad?
229:- på roligaprylar.se (kräver inga batterier, lämplig för barn över 4 år – bara det!)

Nu har vi lämnat in anbudet

Det blev väldigt bråttom i slutändan, men nu är det gjort. Vi har lämnat in vårt lilla anbud på arkeologiska undersökningar i Tjottahejti socken. Nu kan vi pusta ut och klappa varandra på axlarna för a job well done!

Vi har tidigare insett att det här med att vinna anbud ibland kan vara ganska marigt. Det som fungerade ena gången går inte alls hem i stugan nästa gång. Vi har suttit ner och analyserat, stött och blött, diskuterat och rentutav trätat hur vi ska förhålla oss till förfrågningsunderlagen i framtiden.

I anbudet nu senast har vi tejpat in några (inte för många, men så det går runt på Länsstyrelsen i alla fall) hundringar i UP'n, mest för att lätta upp stämningen. Vi har också bifogat foton i kompetensbilagorna på projektledare, fältledare och rapportansvariga (och ett urval av de tilltänkta säsongarna, vi var tvungna att välja bort ett par).

Rapportansvarig på stenåldersbiten

Vi tycker det blev personligare så! Dessutom hittade vi några friplåtar på Country & Rockabillyfestivalen i Linköping i oktober, så de slant ner de också. Om vi inte vinner det här anbudet VET vi att det är nåt fuffens, typ urval by bingolotto eller nåt.

Jubel i busken!

Flyget har sin Tiotusenmetersklubb, folk som har sex över en kilometer upp i det blå, som regel på klaustrofobiska små flygplansdass i plast.

Arkeologer har det både lättare och mysigare! Vi har inte en, utan många liknande klubbar. Här är några av dem:
0,00-0,08-metersklubbben.
0,08-0,25-metersklubben.
0,25-0,47-metersklubben.
0,50-1,50-metersklubben.

Och eftersom arkeologi funnits längre än flyget är våra klubbar äldre än Tiotusenmetersklubben. Lite skämtsamt brukar vi kalla klubbarna ovan för Förnafräsarna, Matjordsmarodörerna, Äldremarkhorisontsklungan (eller K-laget) och Djupschaktsrävarna. Det finns andra klubbar också, men de här är de vanligaste.

Bra med tillgängliggörande!

En sak med arkeologi som jag tycker är oerhört eftersatt är tillgängliggörande av arkeologisk kunskap och fälterfarenhet; det vill säga förmedling till folk som inte kan ta till sig saker genom gängse förmedlingskanaler. Det kan handla om att kunna besöka en grävplats fast man är rullstolsbunden, eller att kunna ta till sig en anmälan av slutförd arkeologisk undersökning fast man inte behärskar det svenska språket. Därför vill Gråbrun silt ge en stor eloge till Göteborgs universitet och Institutionen för historiska studier (f.d. Arkeologen och en hoper till) som utvecklat en hemsida för folk som är dumma i huvet.


Det är fler människor än man tror som lider av besväret att man måste stanna upp i läsningen mellan varven för att kunna hänga med i förståelsen. I synnerhet väldigt långa ord måste spjälkas upp för att mottagaren ska mäkta med att forcera bokstavsbarriären; internationellt kallas detta Bamse-metoden.

Och till alla er som lider av detta handikapp och råkar läsa detta: Vi pra-tar om er, in-te med er.

Barndomsminnen

På toaletten (en av dem, den långa) på mitt jobb luktar det ganska speciellt. Av sig själv, så att säga. Jag får ruskiga barndomsminnen när jag går in där, det luktar som i gillestugan i huset där min morfar bodde en gång i tiden, där jag bodde som liten när resten av familjen dumpade mig för en Europaresa. Det luktar lite som en blandning av mögel, gammal heltäckningsmatta, lite svett och möda. Det luktar lite gubbe, kanske man kan säga. Det finns några gubbar på mitt jobb. Men jag tror inte det är de som luktar som toan, det är nog dess alldeles egna luktprägel.

Spännande ny e-tjänst

Jag ville bara tipsa om den här nya, väldigt intressanta söktjänsten som Riksantikvarieämbetet och en rad statliga myndigheter lagt upp. Med K-samesök kan du utan egentliga förkunskaper snabbt och enkelt hitta samer du kanske letar efter utan att riktigt veta om det. Det är ett kraftfullt och stadigt växande sökverktyg, i skrivande stund har man lagt in större delen av Norrbotten och Västerbotten. Stora delar av Lappland saknas ännu, men är i färd att skrivas in.

Jag prövade K-samesök lite på skoj och inför skrivande av den här recensionen. På mindre än en minut hittade jag inte färre än 214 samer från så skilda ställen som Lillpite, Kirjaluokta och Brisbane, Australien. Jag kan varmt rekommendera K-samesök både för sådana som arbetar proffesionellt med samer, och även för dem som är allmänt intresserade av samer.

Vad är det som händer?

Nu har jag legat på webben i flera veckor. Och det är ju förstås lite svårt att veta när man inte har en counter hur många som besöker eller inte. Men det har ju inte kommit EN ENDA kommentar. Här är ju dödare än i gånggriftens mest undanskymda innanmäte!

Nu har jag kikat runt på andra välbesökta arkeologbloggar och insett hur jag måste göra för att få ohejdat många besökare, galet mycket uppmärksamhet och goda chanser till fina titlar och härliga kompisar:

- Skriva väldigt ofta

- Skriva väldigt, väldigt mycket. Det måste inte nödvändigtvis handla om någonting särskilt, men ändå.

- Namedroppa. Namedroppa massor.

- Länka till alla andra fem (?) arkeologbloggar, minst ett par ggr i varje inlägg.

Så... nu kör vi!

Gråbrun silt online

Jag googlade just på "gråbrun silt". Det gav väldigt intressanta resultat. Här är topp-tio träffar (av 1090 möjliga):

1. Gråbrun siltig TORRSKORPELERA inneh. rostkörtlar. (Översiktlig geoteknisk undersökning, Horsås, Skövde kn)
2. Grå siltig LERA. Mörkbrun mullhaltig SILT. (Översiktlig geoteknisk undersökning, Gärdesparken-Humleparken, Mariestad)
3. Gråbrun siltig MORÄN. Mörkbrun sandig mullhaltig SILT. (Översiktlig geoteknisk undersökning, Västra skogen, Mariestad)
4. Kvartsfynd i ruta 1,skärvig sten Gråbrun silt. Brunbeige sand (Igelstarapport, Stockholms läns museum)
5. Gråbrunt ploglager 0,15–0,2 m tjockt, därunder ljus gråbeige lerig silt (UV Mitt, rapport Rödby tomter)
6. Lager 2 16-26 cm. Ljust gråbrun siltig sand med en- staka gruskorn. Övre gräns (8,88 m ö.h.)1 cm. (Kalmar länsmuseum, Bilaga 12 till E22-rapport)
7. Alven bestod i huvudsak av flammig, brun och gråbrun sandig silt, med inslag av lera. (Bohusläns museum, rapport Källdal)
8. Matjord 0,3 m. Alv: gråbrun sandig silt. (Lödöse museum, rapport Lärketorpet)
9. Gråbrun siltig lera 0,15, därunder gråbrun något fläckig lera. (SAU, rapport Hammaren)
10. 3. Grop. 0,54 m 0,12 m Gråbrun silt. (Blekinge museum, rapport Jämjö-Ramdala)

Dessutom är det intressant att tradera gör reklam på följande vis:

Ute efter Gråbrun?
Just nu från 1 kr. Handla idag!

Vi kan konstatera:
a) Vi måste slå geoteknikerna i google avseende användandet av ordet "silt"
b) Vi måste börja använda ordet "rostkörtlar" mer i våra rapporter
c) "Silt" är ett vedertaget begrepp inom den antikvariska sektorn från syd till norr (och SSO-NNV kanske)
d) Igelsta hade man ju inte gärna velat gräva i, än mindre komma ifrån

I, Archaeologicus

Jag är en riktig arkeolog. Jag har bara träffat en person som inte ville bli arkeolog när de var små. Men jag är en riktig arkeolog. Det tog mig tolv år att bli det, och då räknar jag inte studieåren. Jag har rätt att kalla mig arkeolog. Jag har veckopendlat åttahundratusen mil i skabbiga bilar. Jag har ätit hundraarton kilo mikrovågsuppvärmda Billys panpizza i skitiga bodar. Jag kan dra totalstationsetableringsskämt på fyllan.

Numera är jag faktiskt en ännu mer riktig arkeolog. Jag tror på att leva sig in i den förhistoriska människans mentala setup. Avståndet mellan oss och dem är bara en flådd kviga bort. Jag petar tänderna med krumknivar. Jag begraver mina farföräldrar under högar med grus. Jag paddlar skinnkajak i knubbsälreservat och joggar över mossar med vassflätade snöskor, bara för att det är kul. Jag slänger mig med isländishka floskler och skrattar så där grovt som man gjorde på äldre förromersk järnålder. Jag bekänner mig till en vagt formulerad religion med uppenbara passningar till fruktbarhet och förfäderskult. Jag och min familj spenderar en stor del av året i en slags kåta av granbarr och kodynga utan tillgång till vatten, TV eller facebook.

Det ska bli roligt och spännande att få delge hela världen alla mina funderingar och tankar. Nu ska jag gå iväg och gnaga lite på en fårpung, eftersom jag behöver bygga mig en ny portmonnä.