Jag är en riktig arkeolog. Jag har bara träffat en person som inte ville bli arkeolog när de var små. Men jag är en riktig arkeolog. Det tog mig tolv år att bli det, och då räknar jag inte studieåren. Jag har rätt att kalla mig arkeolog. Jag har veckopendlat åttahundratusen mil i skabbiga bilar. Jag har ätit hundraarton kilo mikrovågsuppvärmda Billys panpizza i skitiga bodar. Jag kan dra totalstationsetableringsskämt på fyllan.
Numera är jag faktiskt en ännu mer riktig arkeolog. Jag tror på att leva sig in i den förhistoriska människans mentala setup. Avståndet mellan oss och dem är bara en flådd kviga bort. Jag petar tänderna med krumknivar. Jag begraver mina farföräldrar under högar med grus. Jag paddlar skinnkajak i knubbsälreservat och joggar över mossar med vassflätade snöskor, bara för att det är kul. Jag slänger mig med isländishka floskler och skrattar så där grovt som man gjorde på äldre förromersk järnålder. Jag bekänner mig till en vagt formulerad religion med uppenbara passningar till fruktbarhet och förfäderskult. Jag och min familj spenderar en stor del av året i en slags kåta av granbarr och kodynga utan tillgång till vatten, TV eller facebook.
Det ska bli roligt och spännande att få delge hela världen alla mina funderingar och tankar. Nu ska jag gå iväg och gnaga lite på en fårpung, eftersom jag behöver bygga mig en ny portmonnä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar